Nu har vi varit hemma i tvÃ¥ mÃ¥nader. Vi har lämnat in ansökan om pengar för att kunna Ã¥ka igen nästa Ã¥r. HÃ¥ll tummarna att vi fÃ¥r de pengarna beviljade – dÃ¥ kan det även bli aktuellt med praktikplats i Indien! Längtar tillbaka…

Om ni far samma mojlighet som oss: att mota manniskor pa landsbygden i sodra Indien, ta den chansen! All den gladje och varme som vi har mott under dessa veckor i Indien har gett sa mycket och motsvarar ett helt livs gladjerus i Sverige kanns det som.  Vi har traningsvark i kinderna av alla leenden:-)).
Nu ar hemresan nara ochvi tror att de flesta av oss kanner en liten knut i hjartat over att det nu snart ar over…for den har gangen!
// lararna

 
Vi lamnade hotellet i tva olika lag, med ett uppdrag fran Christina och Tord..
-Ta er pa egen hand in till Mahabalipuram
- Ta kort pa nagot typisk Indiskt/Vasterlandskt
-Blogga
-Sist men inte minst, Kop present till Tord och Christina.
Segern ar sakrad /Sweindian Girls. Tove och Lovisa

Elever och larare fran grundskolan vantar har pa en taxi in till Mahabalipuram.

Har har alla blivit valsignade av elefanten och de flesta ar aven vagat sig pa en ridtur

Elever lamnar over en check pa de insamlade pengarna till Share and care. Sen blev det sangframtradande.

Hejsan nu har vi lammnat ponneri. Det var inte det roligaste med resan. Vi hade mycket roligt i ponneri men men man kan ju inte stanna dar hela livet.  Men nu har vi akt till ett annat stalle som heter mahabali puram och dar bor vi pa ett hotell som heter golden sun. Ett mycket fint hotell med pool och fin strand. Igar badade och solae vi allihopa, det var skont.  Sedan vi 16.00 tiden sa akte vi in till stan och shoppade lite. Sedan gick jag och Tove til ett internett kaffe och ringde hem.Jag ringde till mamma och pappa det var roligt att fa prata lite med dom. Tov ringde till sin mamma och dom pratade ett litet tag dom ocksa, hom tycke nog ocksa att det var kul att fa prata lite med sin mamma. Sen efter det sa gick vi till ett hotell och at middag dar sen akte vi hem och la oss och sov. Oag tog vi grundskole eleverna,Jerry och charlotte en taxi in till stan och nu sitter vi har pa ett internett kaffe och blogger lite sen vet jag inte riktigt vad vi ska gora, vi far se. Men nu far ni ha det sa bra sa ses vi snart. (sista bloggningen klar) massor av kramar / Maja

Halloj, Tord och Christina har nu satt ihop en tavling dar ett moment var att ta sig in till Mahabalipuram, hitta ett internetcafe och blogga, sa har sitter jag och Gustav och gor det.
Mission accomplished!
/ Malin och Gustav

Ja, det har ar alltsa forsta gangen jag bloggar i Indien, jag har helt enkelt inte haft tid forut, vi har gjort sa mycket kul.
For det forsta; jag alskar Indien! Det ar ett sa extremt fascinerande land och helt olikt Sverige pa sa manga satt. Folket har i Indien ar underbart, alla ar glada, ler hela tiden och alskar oss vasterlanningar, jag har nog inte mott sa mycket gladje i hela resten av mitt liv som under de dagar jag varit i Indien. Nagot annat som jag gillar ar alla farger, allt har i Indien ar fargglatt: kladerna,husen, lastbilarna osv.
Vi har gjort sa otroligt mycket roliga saker och upplevt sa mycket intressant har i Indien att det skulle ta en livstid att beratta om allt, men jag kan rakna upp nagra saker vi har gjort: Besokt skolor och traffat en massa elever, besokt en tempelstad uppe pa ett berg, varit i Chennai och besokt ett tempel, en kyrka, bott pa hotell och sett pa bio, shoppat har i Ponneri, cyklat runt och intervjuat folk och en massa massa mer.
Lite om vad vi har gjort idag: Forst gick vi gymnasieelever med Krish till en kladaffar i Ponneri och intervjuade de som jobbade dar, sedan fick vi agna resten av formiddagen at shopping, sa vi gick forst till en smyckesaffar for att kopa silverfotlankar. Man kan kopa akta silver jattebilligt har och jag kopte 4 fotlankar for 2500 rupees, vilket ar ungefar 500 kronor. Sedan kollade vi i lite fler affarer, jag kopte en silverring och nagra andra kopte klader. Sedan gick vi hit till internet cafeet for att blogga, och eftersom jag inte hade gjort det forut var jag tvungen att gora det nu.
Ja, detta var min forsta och kanske ocksa sista halsning fran Indien, for nu ar det ju faktiskt tyvarr inte sa lange tills vi aker hem igen, bara 5 dagar. Det kanns som om vi har varit har i Indien jattelange, men tiden har anda gatt otroligt fort.
Sa hejda fran mig!
/ Malin Carnland

Hej pa er alla!
Har nys avslutat lite intervjuande pa stan. Gick mycket batre an vantat! vi fran gymnasiet hade en lang dag igar och fick inte krypa ner i vara  hemmelska taltsangar hemma i Ponneri forren klockan var runt ett.  Plus att vi fick hora att det var yoga kl 07.00, sa det var bums ner i sangen!
Gardagen borjade med en ganska lang bilresa till ett hogt belaget templet vi skulle besoka. Templet i  Tirumali ar varldens nast rikaste tampel -och det syntes! Manniskor offrade gavor som om de var gjora av pengar, vi sag rum som var alldeles fyllda med pengar! Efter drygt en timme i ko fick vi ocksa se en gud i nagra fa sekunder. Men det var vart det. Det kandes mycket exlusivt, exotiskt och indiskt. Precis som det ska  vara. Men inte nog med det. Vi blev aven intervjuade av indisk TV, vilket var mycket speciellt. Jag och Gustav lyckades fa ut nagra vettiga meningar dar vi beskre Indien som mycket fargfullt och vackert. Vi avslutade det hela med att saga we love India.
Vi hann aven med att tvatta bort var synder, suttit bland tusentals manniskor och sett pa nar en guda staty aker bat, sett kackerlackor och kloakrattor, druckit mycket te, upplevt manniskor som rakar haret med en rakkniv och akt bil i den Indiska natten.
Nu ska vi ata lunch och sen besoka en vaskfabrik!
take care -Lovisa

Jaha, da blir det lite bloggande nu da. Igar var en otrolig dag, gymnasieeleverna var till tempelstaden och det var riktigt roligt. Det var spannande att se, vi fick aka upp en jatte lang krvig vag i bergen och sen sta i ko for att till slut fa se Vishnu. Nar man var ara da blev det jatte mycket trangsel. Men det kan ma fortsa eftersom det ar en snitt pa 30 000 besokare om DAGEN. Det kallar jag mycket folk.  Det gar inte att beskriva hur fantastiskt det var att uppleva. Vi kom hem till Ponneri runt halv 1  pa natten sa det blev en lang dag. Och i morse vacktes vi litetidigare for att da skull vi fa prova pa yoga. Det blev lite stressigt for att lararna hade fattat fel med tiden sa det var bara att slanga sig upp och pa med klader. Pa formiddagen idag ha vi varit i Ponneri centrum och shoppat och intervjuat lite. Och man skulle kunna saga att idag ar var sista dag i Ponneri for i morgon ska vi till Chennai och kommer hem pa eftermiddagen och sen aker vi vidare till nasta stalle i tre dagar sen ar dt helt plotsligt dags att aka hem till Sverige…  Bade roligt och trakigt fakiskt. Menmen jag kanske kommer tillbaka till Indien en vacker dag, de hoppas jag verkligen!!
//Tove

Idag pa morgonen sa fick vi kliva upp och ha en yoga lektion med en man som kunde lite yoga. Det var faktiskt ganska roligt fast samtidigt lite jobbigt.  Sen efter yogan sa at vi frukost. Sedan gick vi ut och borjade intervjua, det var kul att se for vi var hos tre fattiga familjer, och det var intressant att se. Och sen efter det sa gick vi ut pa stan lite och handlade. Jag handlade en nighty och en liten dress at min lillasyster. Sen efter det sa fck vi ga hit till internet kafeet och skriva lite. Och sen sa har vi inte gjort sa mkt mera. Ha det bra puss /Maja

Klockan 22 hade vi larare bestamt att det ska slackas for sovning…for tidigt tyckte eleverna i borjan. Nu tvingar de oss larare i sang kl.21 for da ar de trotta och vill sova!!!
Igar blev gymnasieelverna intervjuade i indisk TV – coolt!
Det strular med overforingen av bilder men far vi inte till det under resan far ni halla tillgodo med text tills vi kommer hem da vi kan tillfora bilderna.
Alla mar bra och gor ett jattebra jobb. Trots varme o tuffa pass haller eleverna humoret uppe och tar in denna fantastiska kultur.
// Christina

Hej alla darhemma i kylan!
Horde att ni har 30 – 40 grader kallt, har ar det at andra hallet och det verkar bara bli varmare for varje dag, undrar hur varmt det kommer vara nar det val blir sommar har(ar var nu). Har varit och besokt skolor, fabriker, intervjuat familjer, blivit inbjuden pa husinflyttningsfest, avslutningsfest for elever, varit pa brollop mm. Alla har fatt kant sig som en stjarna.
Dagarna rusar ivag, halsar alla ett VARMT hej fran Indien/Jerry

Igar var vi pa en skola har i Ponneri. Det ar den basta skolan i Ponneri och dom var verkligen jatteduktiga i engelska! Vi gick i flera klasser och intervjuade. Jag pratade med nagra tjejer och pa slutet nagra killar. Killarna var galna, dom ville ta kort och ha autografer. Tjejerna sprang med sina ”Vannarbocker”. Vi blev bjudna pa Indiskt te. Ganska sliskigt tycker jag. Vi blev ocksa bjudna till en fest, senare pa kvallen. Det var som en skolavslutning. Larare fick presenter och aven elevernna som gick ut. Vi fick ocksa presenter. Jerry fick halla tal. Det var populart. Vi fick ga fram en och en for att hamta presenter, dom ropade vara namn. Det var ganska tufft for alla appaderade som galningar nar vi gick fram. Sen fick vi ater igen te och ta lite kort. Inte lite, massor! Idag har Gymnasiet akt till Tempelstaden och vi andra har varit till ett bananplantage och  en risfabrik. Senare idag ska vi kolla pa lite smycken och annat smatt. Ikvall ska vi pa Bio! Vi ska se en action pa Tamil(spraket har). Det blir kul. Dom sager att det flyger omkring fladdermoss i salongen… Horde att det var kallt dar hemma. Det ar ialla fall 60-70 grader varmare har!
Ha det bra, frys inte ihjal!
/felicia

Igar var vi pa en skola i ponneri och det var inte bara en skola utan det var den basta skolan i ponneri. Det var jattekul, forst fick vi ga runt och titta lite sedan fick vi ga in i olika klasser och intervjua elever.  Sen sa dom att vi kunde fa komma pa deras xamensfest om vi ville. Och det ville vi sa klart. Sa vi akte hem och at mat, vilade lite sedan akte vi tillbaks till skolan. Det var en upplevelse att fa komma in och titta pa alla som skulle ta examen. Vi var dar ett bra tag sedan akte vi hem.
Idag har vi grundskooleelever varit ute och tittat pa ett bananplantege och pa en risfabrik. Det var skojj.   Sen i eftermiddag ska vi grundskolan fa aka och kolla pa bio. Det ska bli spannande, fast anda kanske lite svart att forsta eftersom den ar pa tamil. haha vi far se hur det gar…

Har idag varit ute pa studiebesok. Vi pa grundskolan har besokt en bananplantage och en risfabrik. Gymnasiet har akt pa en langre utflykt.
Dagarna gar fort fram, eleverna skoter sig bra pa alla satt utom ett… Vi har sagt att lyset ska slackas vid 22, men igar slackte de redan vid 21 och en hel del sov da, dagens ungdom Alla intryck och varmen ar nog en stor orsak till detta.
Ikvall blir det bio for grundskolans del. Vi har fatt instruktioner att ladda med myggmedel och oronproppar.
/Charlotte

Har ar det iallafall varmt. som ni redan kanske vet.
Indiska skolungdomar ar helt crazy. Det ar allt vi kan konstatera av denna dag.
blev ett kort inlagg for att vi haller pa att forvandlas till myggbett.
Lovisa and Gustav
Puss!

Idag vart det utflykt! Forst fiskarby och det lukta intressant! Sen nan gamal gravplats ran koloniatiden! Riktigt coolt! Sen Ut med bat till en sandbank dar vi kunde bada! Visste inte om vi kunde forst for tydligen hade det varit massa farliga maneter dar for  nagra dagar sen. Men idag var det inga dar sa vi kunde bada i det ljumna vattnet! Smorja mycket solskyddsmedel och anvanda keps! Efter badet fick vi golunch, krabba, fisk, raker mm. Sen litte mer bad! Akte hem och fick se den forsta ormen pa den har resan, en gron! Men nu msate jag ga! Mycket mygg!

Jaa, shit vad varm det ar pa dagarna! Men det ar grymt roligt att vara har.  Igar var vi i Chennai och var pa ett turistforetag, eller vi satt in entren medan Chrtistina och Tord prtade med nagon om eventuell praktik.  Vi pasade pa at intervjua nagra dar och sedan akte vi till ett museum och sedan at vi lunch pa en ratt fin restaurang och sedan sa akte vi och kollade pa indisk bio. Det var ju en upplevelse, folk satt och skrek vad han i filmen skulle gora. Jag hade oronproppar i for det var ganska hogt ljud sa det var skont. Det var en karlektsfilm. Efter filmen akte vi till tagstationen och satta oss pa ett tag till Ponneri, vi lyckades fa sittplatser, alla utom Gustav, han fick sitta den sista biten.Och ALLA ville sta hos oss sa det blev ganska trangt i den hornan, haha!  Sen borjade nagra sjunga och spele for Tord och typ alla pa taget sjung med eller gjorde ljudeffekter till, det var coolt. Anledninen till atta alla ville sta i varan horna var for att dom ville ha en dejt,  HAHA!  Sen satt vi och pratade vi lite med dom och sen klev vi av. Vi var vaadigt trotta sa vi gick och lade os sa fport om mojligt. Och idag kande jag och Lovisa ois lite halvtussig sa vi stannadee hemma formiddgen. Men akte ivag en stund med tolken pa eftremidagen. Men nu maste jag ga for det borjar bli myggigt!
byebye
/tove

Har i Indien ar det som sagt varmt, men varmast av allt ar nog manniskorna! Man blir sa jakla glad pa ren svenska!! De ler alltid, ar alltid oppna mot nya manniskor och ar sa proppfyllda med gladje!  typ som  Mia Tornblom.  Helt Otroligt!
Igar skickade vi hem  ”smattingarna” (Gustav ar sa glad att han inte ar yngst langre) efter en dag fylld av tempel, kyrkor, strander och SHOPPING. Shoppingen pa Saravana Street var verkligen kempe kul som de sager i norge! Men tva timmar gick alldels for fort..  Sa nar the kids tog taget hem checkade vi in pa hotellet! gillar fordelar av att var aldre!  Det negativa var dock att jag sov 100 ggr battre hemma i taltsangen i Ponneri..
Vaknande pa hotellrummet nasta dag med det fetaste halsontet pa lange.. Great tankte jag, samtidigt som jag bad till nagon av de 1000 indiska gudarna att det skulle forsvinna snabbt som satan.  Vem har tid och vara sjuk nar man ar har!? Men som Tomas Ledin skulle ha sagt  ”man maste gilla laget” och dagen rullade pa. Uppsokte museum och kollade pa bio. bra dag.
Idag stannande Jag och Tove hemma pa formiddagen, eftersom vi bada inte var helt OK, medan de andra var ute och intervjuade.  Kurerade mig med otaliga liter vatten, resorb, alvedon, ipren, Indisk ayorveda smorja, somn och med en installning pa att bli frisk!
Pa eftermiddagen stack vi ut med Crish eller Krich och intervjuade fattiga manniskor. Nar vi kom tillbaka hade de andra gatt pa cricket match. Synd att vi missade det! aja, livet ar inte alltid rattvist.
Klibbiga kramar fran ett varmt indien        - Lovisa

Hall ut, bilder kommer – vi har lite problem att fora over dem men ge inte upp, den som vantar pa nagot gott…
// Christina

Indien, ett helt otroligt land, finns sa mycket att titta pa. Det gar inte riktigt att beskriva. Igar var vi pa Thomas tvivrarens gravplats och tittade det var faktiskt ganska haftigt att titta pa. Det var fint inne i kyrkan. Och det var en av dom tre kyrkorna dar en larjunge hade blivit begraven det tyckte jag var coolt. Haha… Senn efter det sa fick vi aka till den nast storsta stranden i hela varlden och titta, men vattnet dar var sa fororenat sa man kan  inta bada i det.Och det ar ju lite synd for det ar ju en mycket fin strand.  Sen nar vi hade varit pa stranden sa fick vi aka till Steven och ata lunch. Det var jattemumsigt, lite starkt men annars var det gott. och annu efter det sa fick vi aka till ett jatte stort kopcentrum i chennai. I det kopcentrumet var det sju vaningar med alla grejor man kan tanka sig. Jag kopte lite smycken at min storasyster och en klanning at lillasyster. At mig sjalv kopte jag en churidan och en nighty. Sen kopte jag en nighty at mamma ocksa. Jag har  inte handlat at pappa och Gunnar an men det blir vall.  Sen nar vi hade shoppat loss ett tag sa fick vi grundskole elever aka hem medans gymnasie eleverna fick stanna kvar i chennai for dom skulle sova over dar.  Det blev valdigt sent sa nar vi kom hem sa fick vi forst ata och sen sova.
\ Maja Hakansson

Indien ar ett stort och mycket mycket annurlunda land. Man maste verkligen vara har for att forsta all gladje och kultur. Jag fattar knappt det sjalv men det finns inte en dag nar man gar utan ett le’ende pa lapparna. Sjalv har man inte blivigt na brun -.- Hoppas att jag blir det snart. Ar valdigt trott idag for det var en lang dag igar med shopping och folk att besoka. Maten tycker jag ar jattegod och det ar bra for vi maste ju ata upp den. Men det jag tycker ar konstigt ar att magen kurrar men fast man inte kanner sig hungrig. Sa det ar bra att dom tjatar att man maste ata for annars skulle man inte orka med dagarna. Jag alskar varmen har men pa kvallarna sa vill jag ha det kallt men dar ligger man och svattas som en gris. Fast jag somnar ju. Nar vi kom hit trodde jag att vi skulle aka langt ut pa landsbygen och sova i harda obikvama sangar. Fast det var lyxigt, ligger nara stan och jag gillar det! Folk tittar pa en som om man vore jatte kand. Det ar coolt.. Nu har jag skrevi har pa bloggen pa en smutsig dator sa nu blir det och sprita handerna.    Tjao!
PS.  Jag hoppas att du mamma och pappa laser detta sa ni vet att jag mar bra och halsa alla!    PUSS
// Sara Westgard

Det ar helt otroligt att vara har!! Ingen kommer fatta vad jagvarit med omnar jag kommer hem och berattar. Man maste helt enkelt uppleva det sjalv. Jag marker det nu, nar forra arets elever berattade trodde man att man forstod, men oj sa fel man hade. Jag har tagit jatttemanga bilder som jag kan visa er dar hemma ialla fall.
Igar tog vi taget till Chennai. Det var en upplevelse det! Vad mycket man sag.  Jag stod vid dorren. Inga stangda dorrar dar heller, jag filmade och tog kort hela vagen. I Chennai aktevi forst och kollade pa ett Shiva-tempel. Det var tufft. Sen akte vi till Tomas Tvivlarens troliga begravningsplats. Det var en kyrka dar vi gick runt och kollade och tog kort, saklart! Sen fick vi lunch hos Stevens fru och efter det besokte vi Share and Care’s kvinnohem. Dar gor dom sanna dar kort och tavlor, med vassblad. En man fragade om mitt namn och gjorde en personlig med mitt namn pa, det var kul! Efter det akte vi till ett stort shoppingcenter, Saravanna Store. Vi hade 2 timmar pa oss men det var ju 7 eller 8 vaningar. Jag, Lovisa, Maja och Krish(en av vara tolkar) stressade runt som galningar pa slutet. Vi skulle traffa alla i entren kl 19 och vi kom kanske 19.10. Men gissa vemsom blev sist? Jo, Tord! Haha. Sen tog grundskolan och Krish taget hem till Porneri och de andra stannade kvar for att overnatta pa natt sorts hotel. Vi kom hem vid 22. Da var vi trotta. Detblev dessutom stromavbrott vid maten,men det var ratt mysigt att sitta i morkret. Justja, efter besoket i kyrkan var vi till Varldens nast storsta strand. Den hade drabbats hart av Tsunamin, det syntes pa husen nara vattnet. Vi fick inte bada, det var sa mycket smuts och i vattnet. Avloppen tror jag ran rakt ut dar.Idag ska vi, grundskolan igentligenut i familjer och prata.Men var tolk har inte kommit. Vi far se vad vi ska gora da.
Ha det bra dar hemma!
Felicia

TOVE
idag har vi varit pa en skola och nu vet man hur en kandis kanner sig  alla fall. dom ville vara med pa kort  och dom ville ha autograf och fragade vad jag hette och massa sant. domstallde sig upp nar man ko in i klassrummet och en tjej sa till mig att jag sag ut som en docka, haha! det ar otroligt, dom var glada och fragade fragor.
Det kanns inte som om vi har varit har sa lange, men anda sa glommer man hela tide nar allt hande om det var idag eller igar for hela tiden upplever man nya saker. men nu ska jag lamna over datan till nasta, hoppas pa att skriva snart igen!  byebye
Grundskolan
Hej!
Det ar  superharligt har nere!  Vi har ett jattebra boende. Idag har vi, grundskolan forst varit med en tolk till en kvinna och intevjuat henne. Hon skulle flytta snart och bjod in oss till festen. Far  se om vi kommer att ga.. Sen kom vi forbi ett brollop och blev inbjudna. Det var jattehaftigt!! Vi fick komma fram till bruden och brudgummen, dar  tog vi kort och blev filmade. Sen fick vi dricka och godisar.  Det var helt hysteriskt! Kande oss som filmstjarnor. Samma var det nar vi besokte  en skola pa eftermiddagen. Vi fick presentera oss sjalva och skriva massor med autografer. Det ar valdigt varmt har men det ar sa harligt!
Felicia, Maja, Jerry

Efter ca 48 timmars resande ar vi nu i Ponneri. Trots forseningar och annat kan vi konstatera att resan gatt bra och vi ar lyckliga over att antlien vara i INDIEN! I morgon drar vi igang med arbetet ute blsnd familjer.
// Lararna

Igår kväll klockan 20.30 började vi våran resa mot Indien! Vi åkte först ner till ski center där vi hoppade på en buss och några andra hoppa in i en bil.  Vi chattrade typ hela vägen ner (tycker synd om alla som gatt lyssna) och sen kom vi fram till Bromma flygplats! Där skulle vi flyga till Bryssel och sen vidare till Madras, dock hade vi bara en timme på oss i bryssel att byta flyg! Vi fick vänta ett tag och sen när vi skulle checka in våra väskor så fick vi höra det vi fruktade mest,Planet är 1 timme försenat! SHIT! Jaja, vi ställde in oss på en natt i bryssel eftersom nästa plan inte gick förän nästa dag. När vi hade gått in genom säkerhetsgrejsen och skulle borda planet så fick vi höra : Flyget till Bryssel och vidare till Madras var inställt! Bryssel ville inte ha oss där eftersom dom visste att vi skulle behöve boka nya biljetter. Så runt klockan 5 på morgonen fick domvuxna försöka fixa nya flyg medans vissa av oss elever sov och andra spela kort. Tillslut så blev det så att vi delade upp gruppen. Vi åkte alla till Arlanda och käka lunch och nu ska ena gruppen flyga till Istanbul-New Dehli-Chennai (12.25) medans vi får vänta till klockan 18.00 då vi ska flyga till Helsingfors-Bombay-Chennai! Himla rörigt, men men! Vi Underhåller oss med Wii och OS tipsrundor här på Arlanda. Vi försöker vara vakna tills vi ska flyga så vi kan sova på flyget. Grejen är att vi har bara 25 minuter på oss att byta i Helsingfors, så om nått är försenat kanske vi får spendera natten i Finland!
//Gustav o Lovisa

DÃ¥ var vi äntligen pÃ¥väg, vi lämnade Svenstavik kl 21.00 igÃ¥r och kom fram till Bromma runt 3 inatt skulle jag tro. Men när vi skulle in pÃ¥ Bromma flygplats sÃ¥ var det inte öppet och skulle inte öppna grindarna förän 04.20 och in pÃ¥ själva flygplatsen kom vi inte förän 5.00. Vilken gjorde att vi hade lite tid att fördriva. Vi Ã¥kte runt och letade nÃ¥gonstans att gÃ¥ in och hittade efter mycket letande en mack som hade öppet och dit kom vi runt halv 4 tror jag.  Vi drog in all packning dit och bara fördrev tiden, hade litet ”möte” därinne pÃ¥ macken. Tror nog att dom som kom in tyckte att det var lite konstigt, haha! Det skulle jag ocksÃ¥ ha tyckt, riktiga turister kände man sig som.
När vi väl kom in på flygplatsen och skulle checka in bagaget så visade de sig att planet till Bryssel skulle vara en timme sent. Det betydde att vi förmodligen skulle missa planet till Chennai. Men vi gick sedan för att kliva på planet till Bryssel som kom hyfsat i tid. Men innan man får kliva på så säger som att vi inte kommer hinna med planet till Chennai och får därför stanna kvar på Brommas flygplats. Vi gick och pratade med personalen pch frågade vad som hände, och det var tydligen så att det avr snöstorm i Bryssel och dom ville inte ta emot oss i fall vi skulle missa planet för så skulle ju dom behöva lösa problemet. Så dom lämnade problemet till Bromma istället.
Det slutade med att vi fick dela på oss i två grupper och det blev en massa tjorv. Jag fick åke med gruppen som åker först från Arlanda till Helsingfors och sedan därifrån till Bombay och sedan därifrån till Chennai. Vi blir ca tolv timmar sen. Menmen sånt händer, det är bara att hålla humöret uppe och hoppas att allt går som det ska nu. Vi kommer åka från Arland runt 5 tror jag så vi har lite tid att ta död på.
//Tove

Nu pÃ¥ onsdag, den 10/2, ska du komma till Johnnys fik pÃ¥ gymnasiet. Pengarna som hamnar i fiket denna dag gÃ¥r oavkortat till hjälporganisationen share and care i Indien. Förra Ã¥ret kunde Bergs Gymnasium och grundskolor lämna över nästan 55 000kr frÃ¥n olika evenemang i Kommunen.  Gott fika som gör en god insats i världen – det är grejer det!
PÃ¥ söndag bär det av söderut – härligt!

Nu sitter vi här pÃ¥ Bergs Gymnasium pÃ¥ sista träffen innan Indienresan. Eleverna jobbar med förarbete inför deras fältstudier och vi lärare funderar pÃ¥ packlistan, kommande arbetsuppgifter och flygresan ner till Chennai. Vi hoppas att flygbolaget ner till Bryssel hÃ¥ller tidtabell eftersom vi bara har ca 1h till nästa avgÃ¥ng. Ingen tid för toalettbesök och andra eventuella oförutsedda händelser…
Ser fram emot väderbyte med eventuell 60 graders temperaturskillnad. Vi lovar att inte klaga på värmen! Känns bra att vi kommer tillbaka när det återstår 1½ dag till sportlovet och den underbara vårvintern
Några frågor som vi nu ställer oss, vi två lärare som inte varit i Indien förut, är:
- Vad har vi glömt?
- Vad kommer vi att glömma?
- Kommer vi att äta ris efter denna resa?
- Utan rinnande vatten och dusch…lukten…
Det känns i dagsläget som en förmån att få åka tillsammans med kollegor och elever till ett främmande land och bidra till Bergs kommuns internationaliseringsarbete.
Saknar i dagsläget en chaufför på nedresan till Bromma. Hör av dig om du är intresserad.
Hälsningar från grundskolelärarna Jerry och Charlotte

Det är bara två veckor och 6 dagar kvar tills vi åker från Svenstavik. Det kommer vara en lite stressig helg för att det är nämligen rix fm helg i Åre samma helg och det är en tradition att gå men jag hinner nog både och. För jag åker dit på fredag och sen åker jag till Svenstavik antingen lördag kväll eller söndag morgon. Det kommer bli lite svårt att åka för att både min moster och min syster har lite svårt att förstå att jag faktiskt ska åka. Min syster frågade mamma och pappa varför dom lät mig åka, haha! Hon år 3 år äldre än mig så man tycker att det inte borde vara så farligt. Min moster säger att hon inte har godkänt att jag får åka än, hon tycker såklart att det är roligt att jag ska få åka. Men dessutom så har hon en tendens till att vara lite känslosam när man ska säga hejdå och värst är nog att jag ska vara borta i tre veckor, och hon kan inte ringa så vi får väl se hur det går, haha! Men det är inte mycket som kan hindra mig från att åka till Indien för jag ser så oerhört mycket fram emot den här resan!
//Tove Hestner

Idag är det precis tre veckor kvar tills vi lämnar Svenstavik för att åka till Indien, och hur mycket jag än tänker på att dagen närmar sig så fattar jag ändå inte alls att jag ska få åka till det jättehäftiga landet Indien. Vi har sett alla dessa filmer och bilder därifrån, men jag kan absolut inte tänka mig att jag själv snart är där. Indien är ett så exotiskt land som skiljer sig enormt från Sverige, så att försöka föreställa sig hur det kommer att vara där är omöjligt; jag får bara vänta och se. Eftersom jag som sagt inte ens kan inse att jag ska åka till Indien känns det inte så väldigt pirrigt just nu, men det kommer det nog att göra senare.
Jag kommer nog stå på Brommas flygplats och känna som om jag bara är där för att säga hejdå till de andra som ska åka och att jag själv inte ens ska åka med. Så overkligt kommer det troligtvis att kännas! När vi sedan sätter oss på planet kommer jag nog att börja känna mig lite förväntansfull, men den riktiga chocken kommer så klart när vi går ut från flygplatsen i Chennai och för första gången får uppleva en helt ny värld, med massa nya syner, lukter, ljud och så klart också en otrolig värme. Detta första intryck kommer nog vara så starkt och ofattbart att jag antagligen bara kommer att stå och gapa inför allt det nya, och jag kommer nog inte vara med om något häftigare i resten av mitt liv.
/ Malin Carnland

Om 17 dagar, dÃ¥ stÃ¥r jag där i Svenstavik. Kramar om mamma och pappa och sätter mig i en buss för att börja resan.
AlltsÃ¥, jag har börjat fatta det nu… Det är JAG som ska Ã¥ka. Ã…ka ända till Indien.
Shit, vad tufft!
Jag har märkt att jag sitter och funderar väldigt mycket nu, om resan. Hur det kommer se ut, hur är människorna, hur kommer det vara, ja allt möjligt tänker jag pÃ¥.
Jag kom pÃ¥ i bussen pÃ¥ väg hem frÃ¥n skolan häromdan att det verkligen inte är länge kvar!
Jag sa till en kompis: ”Det är bara 20 dagar kvar! Sen ser jag inte dej pÃ¥ nästan 3 veckor.” När jag förstod det, att det var faktiskt bara 20 dagar kvar, sÃ¥ blev jag rent sagt chockad. Eller, chockad var nog inte rätt ord..
Men jag blev som tyst o kännde lite pirr i magen. NÃ¥n lite anorlunda, läskig men andÃ¥ väldigt härlig känsla.
Men pirrey i magen kanska berodde pÃ¥ hunger, som alla eftermiddagar. Haha.
Tänkte börja fundera och kolla efter vad jag ska packa i helgen.. Känndes som att det var pÃ¥ tiden.
Behövs ju inte sÃ¥ mycket, kläder köper vi ju där. Indiska
Nej, nu har jag inte tid att skriva mer.. MÃ¥ste ju jobba ifrÃ¥n klasskompisarna i ämnena, sÃ¥ jag inte har jättemycket skoljobb pÃ¥ Sportlovet när vi kommer hem. Kvällens ämne blir väl engelska skulle jag tro. Kan ju vara bra att träna lite extra inför den här resan  ?
/Felicia Molander

Jag känner verkligen hur fort dagarna går och det betyder att dagen med stort D snart är här. Dagen då vi sätter oss i en bil och beger oss ner mot Bromma för att sedan resa mot Bryssel och sedan mot Indien. Jag ser verkligen i fram emot att kliva av planet i Indien och ta emot lukterna och synerna. Man kan nog inte veta hur man kommer reagera men jag skulle tro att jag blir helt stum jag kommer ha fullt upp med att se mig omkring att se en helt ny värld. Jag kommer helt enkelt inte ha tid för att prata, en helt ny värld kommer ligga precis framför fötterna på mig och jag kommer bara att väna på att få ta ett steg ut och se det. Jag vill se allt. Jag tror verkligen att det ä tur att vi ska vara där i nästan tre veckor för annars skulle vi inte hinna se allt, det kommer vi inte hinna göra i alla fall men vi hinner med ganska mycket i alla fall. Man skulle nog behöva hur länge som helst för att man ska kunna se allt och man måste nog lära sig religionen och traditioner och allt möjligt för att man ska kunna förstå allt som är viktigt och verkligen förstå vad det betyder för folket i Indien. Men ja är tacksam över att jag överhuvudtaget får följa med. Alla får ju trots allt inte följa med så man kan verkligen säga att det är en chans för livet. Det ska bli så intressant att träffa folk från en annan kultur. Träffa folk som säkert har en annan syn på livet än vad vi har här i Sverige. Att uppleva en sån sak är något som jag har velat gjort ganska länge nu, så att det verkligen händer är en dröm som går i uppfyllelse.
/Tove Hestner

Den 14 februari åker jag och resten av Indiengänget ner till Bromma flygplats och börjar våran resa till världens största demokrati, Indien! Spännande! Jag har inte riktigt fattat att jag ska till Indien än tror jag. Det är ju faktiskt bara en månad kvar!? Planerar att stressen och oron över packningen kommer om ungefär 3 veckor. Då kommer jag förmodligen gå igenom packlistan typ 20 ggr och mamma 30 ggr!
Jag har faktiskt upptäckt en dålig sak med denna Indienresa! Eller dålig och dålig men ett litet bakslag som jag inte vänta mig. Problemet är att tiden går så himla sakta ibland! Man vill att denna månad ska gå hur snabbt som helst och bara flyga förbi, men genom att man tänker den tanken känns det som att tiden stannar! Detta fenomen händer allt för ofta på lektionerna och då kan det kännas som att lektionerna är dubbelt så långa som man kom ihåg att de var! Så nu tvingar jag faktiskt mig själv att inte tänka på Indien under lektionerna.
Just ja! Vi blev ju intervjuade av LT i fredags. Tydligen var det bara jag som sa något då det bara var mina ord som kom med i tidningen. Fast egentligen var det inte jag utan GustaF! Jag heter GustaF med V, Gustav!
- Gustav Vahlström

Det är måndag den 18/1 2010, om ca 27 dagar lämnar vi Svenstavik för att börja våran otroliga resa mot Indien. Jag börjar känna att det pirrar i magen ibland när jag pratar om det, jag är så otroligt pepp just nu, men samtidigt har jag inte riktigt fattat att jag ska få åka det känns helt overkligt. Det känns helt otroligt att jag ska få åka till ett land som Indien, ett land man bara hör om på tv ibland och har läst lite om när det gäller religion, men att få uppleva det på riktigt känns väldigt långt borta just nu. Men det är bara 27 dagar långt bort och det är precis det jag inte kan fatta just nu. Packlistan som vi har fått innebär att vi ska handla lite grejer innan vi åker och nu när man börjar kolla efter dom sakerna, då känner man verkligen att det är så långt bort som man först trodde. Och när folk frågar mig när jag åker och jag säger 14 februari så är reaktionen ofta: Men oj det är ju inte ens en månad kvar! Då börjar jag också tänka, näe det är faktiskt inte så länge kvar.
Idag satt jag och läste lite av den litteraturen som vi ska läsa innan vi åker och det är ganska otroligt hur olika man är runt om i världen. Det är nog bland det mest intressanta med den här resan som jag kommer att få vara med om, jag kommer att få uppleva den enorma skillnad som finns. Det är ju inte bara religionen som skiljer, det är lukter, smaker, syner det är allt möjligt. Jag är ju en sån människa som vill se världen, jag vill inte bara se turistorterna för där är allt fixat för turisterna så att man inte ska se att landet har någon dålig sida. Jag vill se världen ur vardaglig syn, jag vill helt enkelt se den riktiga världen. Det är precis vad vi kommer att få göra med Indien vi kommer att komma in i det vardagliga livet, vilket gör den här resan en resa för livet. Det blir garanterat en resa som jag aldrig kommer att glömma.
/Tove Hestner